Thursday, March 26, 2009

Hemma hos oss

Med flyttlasset från Sverige kom 18 kartonger, fyllda med leksaker och böcker och handdukar och alla möjliga grejer som vi inte kom ihåg att vi hade. Men inga möbler. Så sakta men säkert har vi köpt sängar och köksbord och stolar och hyllor. Forfarande saknas en del men det gör inte så mycket.

Vi flyttar in

Nu har vi visserligen snart bott i "lilla huset", som Kai kallar det, i tre månader, och börjar så sakteliga komma i ordning. Men så här såg det ut när vi flyttade in.

Veckan innan. Ägaren lovar att allt ska vara klart i tid till 1 januari. Som tur är har de ju inte jullov här.

Flyttlass från Tvååker.

Och med det några försenade julklappar.

I början hade bara Hana en stol...

... och det fanns gott om plats för inomhusfotboll.

Tan Da Resort & Ba Vi National Park

I helgen lämnade vi återigen Hanoi, för en helg i Ba Vi Nationalpark. Vilken väg man än tar från Hanoi, känns det alltid som man passerar genom en oändlig byggarbetsplats. Höghus och nya bostadsområden, fabriker, motorvägar, broar, på- och avfarter, allt i en enda röra, massor av arbetare överallt. Och ingenting som är färdigt. Efter en dryg timme övergår utsikten sedan från att vara en enda lång byggarbetsplats till att bli en enda lång by. Traditionella tubhus, ibland bara ett par meter breda, med affärer i bottenvåningen, står tätt på rad. Bakom dem skymtar ibland risfälten fram. Efter sådär en timmes färd genom den här långa "byn" kan vi ängligen svänga av den skräpiga och skräniga huvudleden och tre hundra meter längre fram befinner vi oss mitt på landet.

Här tillbringar vi två lata dagar på Tan Da Resort, hänger i det lilla huset vi har hyrt, äter mat i den lilla restaurangen, promenerar omkring på området och, mest av allt, badar i den ljuvligt uppvärmda poolen. Det är badkarstemperatur och hela familjen Taketani trivs som fisken i vattnet.

Och nationalparken? Ja... i lördags eftermiddag åkte vi en sväng ditåt, men vår chaufför påstod att det var för dimmigt längre upp och in i parken och dessutom sent och lika bra att vända. Efter en stunds argumenterande som i längden blir lite jobbigt när han bara pratar vietnamesiska och vi fortfarande knappt kan säga khong utan att det låter som kong gav vi upp och åkte tillbaka till hotellet. Och i söndags stannade vi i poolen i stället. Nästa gång.

Thursday, March 19, 2009

Old Quarter

Det bor fyra miljoner människor i Hanoi, och det finns två miljoner motorcyklar. Det är folk överallt och trafiken är hysterisk. Men i gränderna i de gamla kvarteren kan man strosa runt och shoppa och gå och fika. Gatorna har fortfarande gamla namn, efter vilken sorts kommers hantverkarna ägnade sig åt på just den gatan. Som stora korgar, vattenpipor, sötpotatis eller siden. Det finns fortfarande gator där man nästan bara kan köpa bambupinnar, dragkedjor och tråd, inslagspapper, altare för hemmabruk, eller, såklart, jul- och tetdekorationer. Överallt kryllar det av kafeer och små restauranger. För att kunna öppna en, krävs inte mycket mer än några plastpallar, en gryta och en bit trottoar.

Tuesday, March 17, 2009

Van Mieu - Temple of Literature

Mitt inne i Hanoi ligger det nästan tusen år gamla "Temple of Literature", tillägnat Confusius och så småningom också Vietnams första universitet. Nu är det mest en oas och ett andrum mitt i all hysterisk trafik och man kan vandra runt och titta på folk, köpa souvernirer, springa på långa gångar och göra andra bus utan risk att bli överkörd.

Det är inte så extremt som i Botaniska Trädgården, där åtminstone tio eller tjugo bröllopspar brukar tävla om att se mest exotiskt västerländskt tårtlik ut varje dag, men några ordentliga "white wedding"-fotograferingar kommer man inte undan i templet heller.

Little friends

Tay Ho är nog Hanois barnvänligaste område och det kryllar av både internationella dagis och internationella barnfamiljer, så det har inte varit speciellt svårt att få nya kompisar, varken för Kai och Hana eller för mig.
Kais dagis ligger bara några minuters promenad hemifrån och för de allra minsta finns det flera "babygrupper" att välja mellan. Fast efter ett tag kan man skippa de organiserade grupperna och gå och fika med dem man gillar mest i stället. Ofta går vi till Daluva, där det finns ett stort lekrum på övervåningen, där man kan lämna småttingarna till en nanny som tar hand om dem medan de vuxna dricker capucchino på nedervåningen.

Japansk-amerikanska Youshu, Kai och Hana på terassen i lekrummet på cafe Daluva.

Danska Malek hälsar på hemma hos oss.

Lunch hemma hos oss med vietnamesisk-amerikanska bästisen Hosea.

Japanska Ayo-chan hälsar på. Kompis från Golden Lodge Resort där vi bodde i december.

Hana och Kai II

På begäran, några fler foton på guldklimparna.
De här är från Golden Lodge Resort där vi bodde i december medan vi letade efter hus, och så småningom hittade ett ungefär fem hundra meter längre bort på gatan.



Sunday, March 15, 2009

Tea Time

I Vietnam dricker man te. Färskt grönt vietnamesiskt te. Och på de små gaturestaurangerna står en bricka med en kanna och små glas alltid redo. Naturligtvis serverar man sig inte själv, och man håller koppen med båda händerna. Ses man som en potentiellt god kund, blir man bjuden i affären också. Naturligtvis kan man inte tacka nej och oftast slutar det så med att man handlar.

När man betalar måste man också hålla pengarna med båda händerna. För de kan inte byta ägare hur nonchanlant som helst utan måste räckas över och tas emot med viss stil. Växeln också. Att försöka få två händer över när man köper grönsaker på gatan, med motorcyklar susande förbi åt alla håll, en unge i handen och en på höften, och väska och plånbok att hålla reda på också, är alltid spännande.

Tran Quoc Pagoda

Runt Ho Tay, eller Västra Sjön, där vi bor, ligger flera pagodor. Tran Quoc är en av stadens äldsta, full av vita Buddha-statyer och mystiska Sanskrit-tecken. Det bästa med att besöka tempel är att bränna rökelse, tycker Kai i alla fall.
Och ibland skiner solen och himlen är blå, också i Hanoi.




Friday, March 13, 2009

Kommunistsnyggt

Hanoi är nog en av få städer i världen som fortfarande ståtar med en ordentlig staty av Lenin. Men det finns mycket annat kommunistsnyggt också. Byggnader och uniformer i äkta sovjetstil. Och så flaggan såklart.



Nghi Tam Flower Market

"Madame! Madame!" Om det inte vore för att alla envisades med att kalla mig madame skulle jag köpa mycket mer.
På andra sidan stora vägen, ligger Hanois stora blomstermarknad. Dit kommer alla stadens blomsterförsäljare varje morgon, lastar sina cyklar fulla och beger sig ut i staden, med siktet inställt på utländska madamer, såna som jag.
Men det går bra att gå till marknaden och handla liljor och solroser och kallor och rosor i mängder själv också. Bara man är riktigt bra på att pruta, på vietnamesiska. För madame verkar vara det enda de kan på engelska.
Det är svårt att smälta in, men om jag går fort och ser bestämd ut, kanske någon tror att jag har bott här länge och vet vad blommorna borde kosta, då kanske någon ropar "Chi oooooooooi!" efter mig i morgon, i stället. Då köper jag direkt.



Dagens väder

Idag, enligt google, 28 grader på dagen, 16 på natten och 94% luftfuktighet. 6% till och vi drunknar och jag börjar misstänka att det ständiga duggregnet kanske inte är regn, utan bara fukt som yr runt, som nysnö på kalfjället ungefär.
Hemma kryper vi ner mellan kallt fuktiga lakan varje kväll, putsar alla skor varannan dag och går igenom alla kläder i garderoben varje morgon för att se vad som har börjat mögla under natten. Skönast är att stryka alla kläder innan man tar på dem, men vem orkar det. I helgen ska vi köpa luftavfuktare och snart börjar monsunsäsongen. Då lär det bli lite ordentliga ösregn i alla fall!


Wednesday, March 11, 2009

Besök från Japan

En helg i Januari kom Keisukes föräldrar, hans syster Mari och hennes två döttrar samt hennes svärföräldrar och hälsade på. Det går direktflyg mellan Osaka och Hanoi, så det går bra att komma över en långhelg. Det var roligt att träffa dem allihop igen, men allra roligast hade Kai med kusinerna Aoi och Harouka.